Idag tog jag mig till Järavallen på lunchen. Som sällskap hade jag en styck kontorsweiler. Passet var inlagt i klockan och jag kände mig stark.
Först 2 km uppoffring som skulle gå så långsamt att jag med lätthet kunde prata. Som test sjöng jag med i låtarna som spellistan serverade mig. Kontors-, eller snarare kanske joggingweilern tittade bedjande på mig.
Därefter följde 2 km där jag varvade en minuts fartökning med en minut långsam jogg. Det var underbart: jag fick känna mig snabb och stark, en minut åt gången.
Avslutade med en kilometers nedjogg.
Mycket positivt pass, delvis för att jag kände mig pigg och fräsch även efteråt men mest för den härliga känslan i fartökningarna.
Hälsoekvationen 