En dag, i november 2011, tröttnade jag på att väga 25 kilo för mycket. Jag ville inte ha ont i knäna och jag ville inte skämmas på badhuset. I stället ville jag vara en bra förebild för mina barn, jag ville vara aktiv och sportig som jag var förr.

Nu väger jag fem kilo för mycket och är väldigt nöjd med det. Jag tränar minst fem gånger i veckan och äter betydligt bättre än förut. Kroppen, själen och intellektet mår så oändligt mycket bättre!

Nu är den stora utmaningen att få mon socker- och matberoende hjärna att känna sig lika belönad och lycklig av motion. Vi är på väg, men emellanåt känns vägen oändligt lång.

Ett svar »

Lämna en kommentar