Vardagslycka

I går trotsade jag regnet och släpade med vår hund (en rottweiler som avskyr regn och rusk) till en ”skog”* och försökte följa en karta som skulle visa på en runda om cirka en mil. Och det blev en underbar runda med mycket terräng, små stigar, spångar och vara lite skogsvägar. Kuperat och varierat. Efter ett tag avtog regnet och på slutet sprang jag i tshirt. Jag gick och joggade om vart annat eftersom jag har en liten sträckning i vänster lårs framsida och nedförsbackar gjorde ont. På hela rundan mötte vi en människa och jag kan inte beskriva det som annat än ren och skär meditation, balsam för själen, batterladdning de luxe. Helt underbart!

* Jag är född smålänning och därför måste man använda citationstecken om man använder ordet skog om träd i större samling lokaliserade i Skåne. (Slog mig just att norrlänningar förmodligen gör samma lika med användandes av ordet i Småland!)

Startnummer

Några av de inspirationsbloggarna jag följer har på sistone visat upp sina nummerlappar som har kommit ned posten. Jag gör likadant:

Enda skillnaden är att deras var för Stockholms Marathon och min för Vårruset. Skillnaden är 37 192 meter. Skillnaden är för all del också ett par års träning.

Men man vet aldrig. Om min kropp vill mig väl kanske jag får en nummerlapp till ett maratonlopp i min brevlåda också en dag. Tills dess är jag stolt över den jag har fått idag!

Äntligen en gruppträning för mig

Jag gillar gruppträning, men då jag tyvärr är fullkomligt usel på takt och ton passar jag inte så bra på aerobic eller andra-stampa-i-takt-aktiviteter. Av en ren och skär slump ramlade jag över Fysgruppens hemsida där det stod att de skulle börja med en uteträning där de blandar ”kondition, uthållighet och styrka för absolut bästa träningseffekt”. Eftersom det ligger inom rimligt avstånd från mitt jobb passade det utmärkt.

I går var det premiär och jag kom dit med lite fjärilar i magen. Skulle jag orka att hänga med de andra, skulle alla mina förhoppningar om slit och jävlar-anamma infrias?

Well. Jag fick vad jag tålde och lite till. Uppvärmningen var några ruffieövningar, därefter joggade vi i ett mycket behagligt temp runt en slinga med koner där planen var att vi skulle springa på max och vid varje kona skulle vi utföra:

• situps
• jägarvila
• armhävningar
• rygglyft
• dips
• planka

Visst, det är jobbigt med dips och armhävningar. Men att springa i maxfart – det var fruktansvärt. Man vill ju så mycket, man vill ju komma först, man vill ju absolut inte ge sig. Men lungorna räcker ju inte riktigt till, det piper, flimrar och dunkar. Det är vedervärdigt!

Förutom att jag inte är van att springa fort så kan jag konstatera att armhävningar och dips är mina riktigt svaga kort. Dags att öva mer helt enkelt. Hur som helst, sjukt kul var det och tyvärr (på riktigt!) krockar det med vårruset nästa vecka.

 

Bilden lånad från ruffietraining.com

Lunchtips

Massor av ruccola, godaste (och dyraste) tomaterna, sorten heter Romantica, lite crème fraiche och massor av varmrökt lax.

Fullkomligt underbart gott.

Jag har hittat tempot

Ikväll sprang jag den närmsta rundan, även kallad hemmabanan eller indexrundan. Och det gick riktigt bra: 5,05 km avverkades på 29:03 min. Tempot låg på 5:45 och kändes hyfsat behagligt. Lovely!

Kanske var det tightsen som gjorde det?

Aj, aj, aj – älskade träningsvärk

Jag älskar träningsvärk; jag njuter av känslan i kroppen, att kunna känna vilka muskler som använts och att de är lite möra och tunga. Jag njuter lika mycket av den mentala känslan, att ha jobbat och utfört något.

I går hade jag en semesterdag på jobbet och den utnyttjades genom att följa med en vän till Ullared, där jag trampade ihop 10 000 steg 🙂 Utöver de båda barnjackorna shoppade jag mina första löpartights. Tjoho! (MarathonMia säger ju att om man springer mer än en minut så är man löpare och kan ha tights.) Jag hade researchat lite innan och Joggande Sund hade tidigare i år skaffat träningskläder där och eftersom jag följer hennes blog och bedömer henne som en tillförlitlig recensent handlade jag hellånga och knälånga tights, två träningstoppar med inbyggd behå (funkar för yoga och gymträning, men vid löpning krävs extra behå för mig), en vindjacka och en långärmad löpartröja med dragkedja. Det hela toppades med två par löparstrumpor och vätskebälte. Väldigt välförsedd för 677 kronor, vilket är ungefär 4500 kronor billigare än vad min löpande man lagt på sin utrustning. Och då har vi inte räknat in skor!

Återkommer med bild, just nu ligger alla nyinköp i tvättmaskinen för att saneras från kemikalier.

Efter shoppingen hann jag med 40 min på gymmet  (med maxtunga vikter) innan en föreläsningen om fettförbränning, därefter åkte jag hem, pussade på barnen och packade om väskorna tilt tennisträningen där vi körde ett grymt pulshöjande pass. Riktig, riktigt rolig, särskilt som jag börjar bli liiiite, lite bättre.

Så det är därför jag njuter av träningsvärk idag!

Lycka i denna skillnad

Förstå lyckan i att springa i det här:

I stället för här:

Underbara terränglöpning

Just runt gården där jag bor finns bara tråkiga spikraka vägar, inte ens särskilt kuperade och det är inte så att det ger löpningen något mervärde att hasa runt på dem. I lördags lämnade jag både barnen på ett kalas inne i samhället och passade på att springa i ett naturområde som ligger på andra sidan samhället. Där fanns flera markerade slingor på allt mellan ett par kilometer till en mil. Det var underbart – verkligen härligt!

Jag har alltid tyckt om att springa i terrängen, det är mer hinderlöpning och mindre enformigt. Mer natur, mindre transport. Det här kommer jag att göra om. Faktiskt redan idag, då jag börjar att köra träning efter ett träningsprogram inför tjejmilen som finns på Marathon.se. Jag gillar ju scheman, statistik och organisation så jag valde att köra efter ett schema som någon annan bestämt, på så vis minskar jag risken för eftersläpning och uppskjutning.

 

Utöver schemat kommer jag att fortsätta med Hot yoga, 70 000 steg i veckan och lite styrketräning. Och myyycket trädgårdsarbete – the season is on 🙂

 

Små, söta, vita vårlökar som säkert har ett mer raffinerat namn...

Tjejmil och viktfundering

 

Nu har jag något att bita i! Dessutom har jag valt startgrupp 5, vilket innebär att jag ska springa på 62 minuter eller snabbare. Sådana här mål och utmaningar älskar jag. Till skillnad mot viktutmaningar som känns mer ouppnåeliga och frustrerande så känns det här taggande och motiverande.

Det är inte så att jag gett upp viktkampen,men nu har jag legat på 76-77 kg sedan början av året och eftersom det är 18-19 kg mindre än jag vägde i september 2011 så är jag liksom ganska nöjd. Det gör så klart också att motivationen minskar. Till mina 176 cm är det hyfsat normalviktigt. På sikt har jag fortfarande som mål att gå ner ett par kilo till, men ett viktigare mål är att komma ur mitt matmissbruk, för det finns tyvärr fortfarande kvar även om jag håller vikten under kontroll.

 

Mål!

Veckans mål är bl a att gå 70 000 steg, och då ska inte joggingpassen eller annan träning räknas in.

Till nästa vecka ska jag planera min träning mer noggrant. Om jag inte ger träningen tid redan i planeringsstadiet är risken stor att jag jobbat istället. Men idag bestämde jag mig för att anmäla mig till Tjejmilen och då är det inte längre okej att prioritera bort träningen. Inte ens för jobbets skull.